Verkpresentationer
Catalogue d'oiseaux
(Fågelkatalog)
I. Le Chocard des Alpes
(Alpkajan)
II. Le Loriot
(Sommargyllingen)
III. Le Merle bleu
(Blåtrasten)
IV. Le Traquet Stapazin
(Medelhavsstenskvättan)
V. La Chouette Hulotte
(Kattugglan)
VI. L'Alouette Lulu
(Trädlärkan)
VII. La Rousserolle Effarvatte
(Rörsångaren)
VIII. L'Alouette Calandrelle
(Korttålärkan)
IX. La Bouscarle (Cettisångaren)
X. Le Merle de roche
(Stentrasten)
XI. La Buse variable
(Ormvråken)
XII. Le Traquet rieur
(Svarta stenskvättan)
XIII. Le Courlis cendré
(Storspoven)
Sammanfattande musikkommentarer nedan av
Bengt-Emil Johnson, baserade på Messiaens utförliga texter i partituret. Klicka på namnen ovan för utförligare ornitologisk läsning.
Catalogue d´Oiseaux (Fågelkatalog) för piano, 1956-58
I. Alpkajan
Flocklevande kråkfågel, större än vår vanliga kaja, som häckar i bergstrakter med branta stup.
I stycket skildras en fågel som skilts från flocken och flyger skriande över avgrunden – kungsörnen svävar förbi och korpen ropar hest. Klipporna reser sig som en övernaturlig fästning.
II. Sommargyllingen
Den guldglänsande fågeln med svarta vingar, större än staren, häckar också i södra Sverige. Lövskogen är dess hem. Messiaen återger den flöjtande sången ”fylld av ljus och regnbågar”. I omgivningen hörs gärdsmygens snabba strof, sångtrastens besvärjelser, trädgårdssångare, rödstjärt och många andra fåglar.
III. Blåtrasten
Raviner och stenbrott är den sydeuropeiska blåtrastens terräng. Messiaen möter den nära kusten, fågelns färg är inte som havets utan ”skiffergrå över i svartblått, nästan exotisk, påminner om balinesisk musik”. Blåtrasten sitter i en sänka bland klipporna som ger ko åt sången som blandas med havsvågornas dån och måsarnas skrik.
IV. Medelhavsstenskvättan
Det är tidig vår – löven grönskar ännu inte i vinbergen i Sydfrankrike. Fågeln är tecknad i orange och svart med mask för ansiktet ”som en spansk grandseigneur på väg till maskerad”. Sången är kraftfull och kort – i närheten sjunger ortolansparven. Solen stiger, det blir dag och många fåglar stämmer in i kören tills det blir kväll och stillhet.
V. Kattugglan
För Messiaen är kattugglans skepnad och allvarstyngda blick bilden av visdom och av det övernaturliga. Det är natt och flera olika ugglor gör sig hörda i mörkret – men framför allt hörs kattugglan ropa, ömsom dystert och smärtfyllt, ömsom svagt och oroligt – slutligen
”i skräck som skriet från ett barn som mördas…”
VI. Trädlärkan
Trädlärkan trivs i skog med insprängda åkrar och det är i ett sådant landskap Messiaen hör dess nattliga sång i kromatiskt fallande, joddlande strofer medan den cirklar runt högt uppe i luften. Från ett buskage svarar näktergalen och dess tremoli kontrasterar mot den osynliga stämman från ovan.
VII. Rörsångaren
Rörsångarens rike är de täta och höga bladvassarna. Därifrån hörs den skärrande sången under hela dygnet, särskilt i gryning och skymning. Detta stycke spänner över ett helt dygn, rörsångaren har flera solopartier men musiken skildrar också grodornas kör, nattens högtidlighet, soluppgångens färgspel och en lång kavalkad av fågelröster som avlöser varandra.
VIII. Korttålärkan
Lärkan med det prosaiska namnet hör hemma på Sydeuropas torra slätter. Hos Messiaen ljuder dess ganska korthuggna sång i ett landskap med kala klippor och cypresser tillsammans med cikadors monotona rassel, tornfalkens varningsrop, sånglärkans jublande drillar och i skymningen vaktelns tretaktiga slag.
IX. Cettisångaren
I täta buskage, helst nära vatten, träffar man på denna sångare som gör sig hörd med sång som beskrivits som ”ett plötsligt utbrott av klangfulla, melodiska toner”. Messiaen skildrar ett sådant utbrott och låter höra rörhönans kacklande, olika trastars sång, kornknarrens raspande och kungsfiskaren far med ett skri över floden som en liten blå pil.
X. Stentrasten
Även denna trast hör hemma i bergstrakter, oftast högre än 1500 m.ö.h. Messiaen skildrar hur gryningen växer fram, först hörs ugglerop, sedan alpkajor och rödstjärtar – klipporna liknar förhistoriska djur, ”en grupp som kunde vara målad av Max Ernst”. På en sten den blåhuvade, orangebröstade stentrasten vars sång är lika orangegul som fjäderdräkten.
XI. Ormvråken
Vi får höra ormvråkens jamande rop medan den närmar sig, cirklande, buren på termiken, tills den sänker sig till marken. Bofinkar, gulsparvar, steglitser och svalor låter höra sig – längre fram går sex svartkråkor till angrepp mot vråken under hetsiga skrän. I slutet stiger vråken åter uppåt i kretsande flykt.
XII. Svarta stenskvättan
Åter en landskapsskildring från sydligaste Frankrike – sandstränder vid havet, safirblått hav. Den svarta stenskvättan sjunger duett med blåtrasten med inslag av måsskrik och förbiilande tornseglare. Allt uttrycker ”glädjen över det safirblåa havet”.
XIII. Storspoven
Den stora fågeln med långa ben och lång näbb lyfter och låter höra sina tremoli, kromatiska stigningar, drillar och glissandi. Det är vid kusten, man hör ljud från olika strandfåglar, tärnor och måsar. Det skymmer på, fyren blinkar och mistluren brölar. Slutligen bara ljudet av bränningar mot stranden.
La fauvette des jardins
(Trädgårdssångaren)
La Fauvette des jardins
(Trädgårdssångaren) för piano skrevs 1970.
Messiaen aviserade efter att ha fullbordat Fågelkatalog I att den skulle följas av ett par liknande samlingar. Så blev inte fallet, men fågelsången fortsatte att spela en viktig roll i hans fortsatta skapande. Trädgårdssångaren fick sitt eget porträtt i stort format – ännu ett av flera verk där tonsättaren ger stycket formen av en landsskapsskildring som följer dygnets framskridande. Det börjar alltså om natten med vaktelslag och näktergalssång. I gryningen börjar trädgårdssångaren sända ut sina långa, jollrande tonräckor med outtröttlig virtuositet. Efter hand som dagen framskrider låter olika fåglar höra sig – ända fram mot skymningen är det dock trädgårdssångaren som dominerar ända tills mörkret faller och bara kattugglans rop ljuder i månljuset.
BENGT-EMIL JOHNSON
UPP
Le merle noir
(Koltrasten)
Le Merle noir
för flöjt och piano skrevs 1950-51.
Redan i unga år började Messiaen intressera sig för fågelsång och i många verk från 1930-40-talen ingår avsnitt skrivna i ”fågelstil”. Med Koltrasten från 1950-talets början inleds den period då han ägnar sig åt att återge enskilda fågelarters sång på ett naturtroget sätt, utifrån nedteckningar han gjort under exkursioner i olika landskap.
BENGT-EMIL JOHNSON
UPP
Petites esquisses d'oiseaux
(Små fågelskisser)
I. Le Rouge-gorge (Rödhaken)
II. Le Merle noir (Koltrasten)
III.Le Rouge-gorge (Rödhaken)
IV. La Grive musicienne (Taltrasten)
V. Le Rouge-gorge (Rödhaken)
VI. L'Alouette des champs (Sånglärkan)
Petites esquisses d´oiseaux för piano skrevs 1985.
Messiaens musikaliska fågelporträtt är skickliga efterbildningar av en lång rad fåglars särskilt artkaraktäristiska sång. Men det finns fågelarter där enskilda individer utvecklar sina speciella ”personstilar” och det är sådana exemplar som tonsättaren uppmärksammar i sina sena ”skisser”. Det är tre rödhakar – fåglar som förvisso har ett arteget ”sound” i högt register med pärlande, snabba strofer, men samtidigt utvecklar de individuella egenskaper med olika grad av ”virtuositet”. Detsamma gäller trastarna som kan ha dussintals olika motiv som de kombinerar och varierar – och sånglärkan vars långa tonräckor innehåller skiftande upprepningar och inflätade härmningar av andra fågelläten.
BENGT-EMIL JOHNSON
UPP
Harawi - chant d'amour et de mort
(Harawi - sånger om kärlek och död)
1. La ville qui dormait, toi (Staden som sov, du)
2. Bonjour toi, colombe verte (Hej du, gröna duva)
3. Montagnes (Berg)
4. Doundou tchil (Doundou tchil)
5. L'amour de Piroutcha (Piroutchas kärlek)
6. Répétition planétaire (Planetarisk upprepning)
7. Adieu (Farväl)
8. Syllabes (Stavelser)
9. L'escalier redit, gestes de soleil (Den återuttalade trappan, solgester)
10. Amour oiseau d'étoile (Kärlek stjärnfågel)
11. Katchikatchi les étoiles (Katchikatchi stjärnorna)
12. Dans le noir (I mörkret)
Verkets titel är benämningen på en peruansk folkloristisk kärlekssång och betyder ungefär ”sång om kärlek där de båda älskande dör”.
De tolv dikterna är författade på ytterst surrealistisk franska av tonsättaren själv.
Den första dikten framställer älskarinnan som en stad belägen på en bergstopp. Hon omvandlas sedan i en grön duva (Bonjour toi, colombe verte) som är en symbol för kärlek inom Mayakulturen – Messiaens ornitologiska tendenser visas här genom de fågellika pianofigurerna. Piroutchka – den peruanska Isolda – dör i den fjärde dikten (L’amour de Piroutchka) och tränger genom döden i satserna Répétition Planétaire och Adieu – musiken presenterar en alltmer fantastisk bild. I l’escalier redit, gestes du soleil klättrar älskaren uppför en trappa mot himlen. Amour oiseau d’étoile är inspirerad av målningen ”Seeing is Beleiving” av Sir Roland Penrose – en uppochnedvänd kvinnas huvud flyter över en stad medan åskådarens händer sträcker sig nerifrån i ett försök att greppa uppenbarelsen. Den avslutande dikten (Dans le noir) föreställer staden på bergstoppen som sover och drömmer.
OLIVIER MESSIAEN
(övers. Carlos Murakami)
UPP
Visions de l'Amen
(Visioner över Amen)
I. Amen de la création (Skapandets Amen)
II. Amen des étoiles, de la planète à l’anneau (Stjärnornas och den ringförsedda planetens Amen)
III. Amen de l’agonie de Jésus (Jesu ångests Amen.)
IV. Amen du désir (Begärets Amen)
V. Amen des anges, des saints, du chant des oiseaux (Änglaranas, Helgonens och fågelsångens Amen(
VI. Amen du jugement (Domens Amen)
VII. Amen de la consommation (Fulländningens Amen)
Svensk översättning av Messiaens bifogade texter:
”Amen” har fyra betydelser:
*Amen, låt så ske! Skapargärningen.
*Amen, jag överlämnar mig, jag accepterar. Låt din vilja ske!
*Amen, önskan, begäret, låt så ske, att Du ger Dig åt mig, och jag till dig!
*Amen, det är så som det skall bli, allting är för evigt fastlagt, och har fullbordats i Paradiset.
Genom att lägga till livet som finns i de varelser som genom det själva faktum att de existerar säger Amen har jag försökt att uttrycka den rika mångfalden av betydelser av ordet Amen i sju musikaliska visioner.
I. Skapandets Amen
Amen, låt så ske! ”Gud sade ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.” (Första Mosebok). Piano 1 spelar ett dubbelt rytmiskt ostinato, som ett klockspel, med non-retrograda rytmer som är augmenterade och diminuerade för varje gång de återkommer. Piano 2 presenterar med breda och högtidliga ackord Skapelsens tema, huvudtemat i hela verket. Hela satsen är ett enda långt crescendo. Det börjar med ett absolut pianissimo, mysteriet hos den skapelsens dimma som redan innehåller ett embryo av ljus. Alla klockor skälver i detta ljus, och därför i själva livet.
II. Stjärnornas och den ringförsedda planetens Amen
En vild och brutal dans. Våldsamt förbipasserande stjärnor, solar och Saturnus, planeten med den mångfärgade ringen. ”Gud kallar på dem och de svarar: Amen, här är vi!” (Baruks bok).
Piano 2 presenterar planeternas dans. Första genomföringen: under första pianots polymodala turbulens spelar Piano 2 de fem första tonerna från temat i varierad form och med varierat register. Andra genomföringen: början av temat varieras genom eliminering samt genom med- och motrörelse. I en tredje genomföring spelar Piano 1 början av temat med rytmiskt ostinato samtidigt som Piano 2 spelar början av temat i olika register. Sen följer en varierad återtagning av planetdansen. Denna blandning av rörelser uppenbarar planeternas liv och den anslående regnbågen som färgar planeten Saturnus omgärdande ring.
III. Jesu ångests Amen
Jesus lider och gråter. ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.” (Matteusevangeliet). Han accepterar. Låt din vilja ske, Amen.
Jesus är ensam på olivberget och står inför sin kommande död. Här finns tre musikaliska motiv: 1) Faderns förbannelse över världens synder, för tillfället representerade av Jesus; 2) ett skri, en rytmisk och espressiv grupp: ”upptakt – accent – upplösning”; 3) en hjärtskärande klagan på fyra toner i motsatta rytmer.
Detta följs av ytterligare en åkallan av Skapelsens tema. En stor tystnad avbruten av pulsslag som uppenbarar timmens lidande; ett outsägligt lidande, uttryckt i viss mån av blod och svett.
IV. Begärets Amen
Begärets två teman. Det första, långsamt, extatiskt, längtan efter en djup ömhet: en försmak av Paradisets lugna atmosfär. Det andra, extremt passionerat, själen attraheras av en fruktansvärd kärlek som tar ett köttsligt uttryck (se Höga Visan); men här finns inget köttsligt, bara en intensiv kärlekstörst.
Första temats stora lugn avslutar. De två melodistämmorna verkar smälta samman tills endast Himlarnas harmoniska tystnad återstår…
V. Änglarnas, helgonens och fågelsångens Amen
Helgonens renhetssång; Amen. Fåglarnas intensiva röster; Amen. ”Änglarana knäböjer inför den himmelska tronen; Amen”. (Uppenbarelseboken).
Först kommer änglarnas och helgonens sång, väldigt ren och enkel. Sedan, i mitten, följer fågelsången, och gör pianosatsen mer briljant. I själva verket är det näktergalens, koltrastens, bofinkens och törnsångarens sång; en livfull och älskvärd blandning. Sedan följer en repris av helgonens sång med en non-retrograd rytmisk kanon i tre nivåer. Slutligen en kort Coda med fågelsång.
VI. Domens Amen
Tre frusna toner, som vittnesbördets klockslag. Sannerligen säger jag er, Amen. ”Försvinn, ni fördömda!” (Matteusevangeliet). De fördömda är fast i sin dom. Ett medvetet allvarligt och kort stycke.
VII. Fulländningens Amen
Fulländningen, Paradiset. De heligas liv i ett klockspel av ljus. ”Från klarhet till klarhet” (Ordspråksboken). Amen.
Piano 2 återupptar skapelsens ackordtema och utvidgar det till en lång och strålande koral. Piano 1 omger Piano 2 (i extremlåga och extremhöga register samtidigt) med ett oupphörligt klockspel bestående av ackord och briljanta rytmer i allt tätare och tätare rytmisk kanon: Apokalypsens juveler som återklingar, kolliderar, dansar samt skänker färg och vällukt till Livets ljus.
”Visions de l’Amen” är uttänkt och komponerat för två pianon och kräver maximal kraft och klangvariation av dessa instrument. Jag har anförtrott åt Piano 1 rytmisk komplexitet, ackord och allt som har med snabbhet, behag och tonkvalitét att göra. Jag har anförtrott åt Piano 2 huvudmelodin, de tematiska beståndsdelarna och allt som kräver känsla och kraft.
OLIVIER MESSIAEN
(övers. O. Ekberg/M. Sturfält)
UPP
Vingt Regards sur l'Enfant-Jésus
(Tjugo betraktelser över Jesusbarnet)
I. Regard du Père (Faderns betraktelse):
Extrèmement lent. Mystérieux, avec amour
II. Regard de l'étoile (Stjärnans betraktelse):
Modéré
III. L'échange (Utbytet):
Bien modéré
IV. Regard de la Vierge (Jungfruns betraktelse):
Bien modéré
V. Regard du Fils sur le Fils (Sonens betraktelse över Sonen):
Très lent
VI. Par Lui tout a été fait (Genom Honom blev allt till):
Modéré, presque vif
VII. Regard de la Croix (Korsets betraktelse):
Bien modéré
VIII. Regard des hauteurs (Höjdernas betraktelse):
Vif
IX. Regard du temps (Tidens betraktelse):
Modéré
X. Regard de l'Esprit de joie (Glädjens Andes betraktelse):
Presque vif
XI. Première communion de la Vierge (Jungfruns första förbund):
Très lent
XII. La parole toute-puissante (Det allsmäktiga ordet):
Un peu vif
XIII. Noël (Jul):
Très vif, joyeux
XIV. Regard des Anges (Änglarnas betraktelse) :
Très vif
XV. La baiser de l'Enfant-Jesus (Jesusbarnets kyss):
Très lent, calme
XVI. Regard des prophètes, des bergers et des Mages (Profeternas, herdarnas och de Vise männens betraktelse):
Modéré
XVII. Regard du silence (Tystnadens betraktelse):
Très modéré
XVIII. Regard de l'Onction terrible (Den fruktansvärda Smörjelsens betraktelse):
Modéré
XIX. Je dors, mais mon coeur veille (Jag sover men mitt hjärta vakar):
Lent
XX. Regard de l'Eglise d'amour (Kärlekens Kyrkas betraktelse):
Presque vif
Svensk översättning av Messiaens bifogade texter:
I. Faderns betraktelse
(Och Gud sade: ”Detta är min älskade son, i honom har jag lagt allt mitt behag”…)
II. Stjärnans betraktelse
(Nådens chock…stjärnan lyser barnsligt, krönt av ett kors…)
III. Utbytet
(Fallande ljuskvastar, en uppåtgående spiral; oerhört växelspel mellan det mänskliga och det gudomliga. Gud blir människa för att göra oss till gudar…)
IV. Jungfruns betraktelse
(Oskuldsfullhet och ömhet… Renhetens kvinna, Lovsångens kvinna, Jungfrun betraktar sitt Barn …)
V. Sonens betraktelse över Sonen
(Mysterium, stråle av ljus i natten – glädjens spegling, tystnadens fåglar – Ordets förkroppsligande i en mänsklig skepnad – en äkta förening mellan de mänskliga och gudomliga skepnaderna i Jesus Kristus…)
VI. Genom Honom blev allt till
(Riklighet av rymder och varaktigheter; galaxer, fotoner, motsatta spiraler, inverterade blixtar; genom ”Honom” (Ordet) blev allt till… i ett ögonblick, skapelsen uppenbarar för oss den skimrande återgivningen av hans Röst…)
VII. Korsets betraktelse
(Korset säger till honom; du skall vara en gudstjänare i mina armar…)
VIII. Höjdernas betraktelse
(Ära i höjderna … höjderna sänker sig över krubban som en lärkas sång…)
IX. Tidens betraktelse
(Mysteriet med tidernas fullbordan; tiden ser Den som är evig födas i sig…)
X. Glädjens Andes betraktelse
(Ivrig dans, hornens rusiga klang, hänförelse av den Helige Ande… den överlycklige Guds kärleksglädje i Jesu Kristi själ… )
XI. Jungfruns första förbund
(Efter Bebådelsen, Maria tillber Jesus i sig… min Gud, min son, min Lovsång! – min kärlek saknar ord…)
XII. Det allsmäktiga ordet
(Detta barn är Ordet som bär upp allt genom sina ords makt…)
XIII. Jul
(Julens klockor förtäljer tillsammans med oss de vackra namnen Jesus, Maria, Josef…)
XIV. Änglarnas betraktelse
(Skimren, slagverken; kraftigt blås i väldiga tromboner; dina tjänare är flammor av eld… - och fågelsången som tar till sig det blå, - och änglarnas bestörtning växer: - därför att det inte är med dem utan med mänskligheten som Gud förenat sig…
XV. Jesusbarnets kyss
(Vid varje nattvard sover Jesusbarnet med oss vid porten; sedan öppnar han den mot gården och skyndar som ljuset fram för att omfamna oss
XVI. Profeternas, herdarnas och de Vise männens betraktelse
(Gonggongar och oboer, enorm och nasal konsert)
XVII. Tystnadens betraktelse
(Tystnad i handen, omvänd regnbåge… Varje tystnad från krubban uppenbarar musik och färger som är Jesu Kristi mysterier..)
XVIII. Den fruktansvärda Smörjelsens betraktelse
(Ordet ikläder sig en viss mänsklig skepnad; det förfärliga Majestätets val av Jesu kropp…)
XIX. Jag sover, men mitt hjärta vakar
(Stråken som ler kommer inte från en ängel, - det är den sovande Jesus som älskar oss på Sabbaten och skänker oss glömskan…)
XX. Kärlekens Kyrkas betraktelse
(Nåden får oss att älska Gud såsom Gud älskar sig själv; efter nattknippen, ångestspiralerna, följer här klockorna, äran och kärlekens kyss… Våra armars totala passion runt den Osynlige…)
Messiaens eget förord:
Vingt Regards sur l'Enfant-Jésus (Tjugo betraktelser över Jesusbarnet) komponerades 1944.
Begrundande av Gudsbarnet från krubban och Betraktelser över Honom; från den outsägliga Betraktelsen av Fadern, till den mångfaldiga Betraktelsen av Kärlekens Kyrka, via den oerhörda Betraktelsen av Glädjens Ande, den ömma Betraktelsen av Jungfrun, och Änglarnas, och de Vise männens, och av de immateriella och symboliska skapelserna (Tiden, Höjderna, Tystnaden, Stjärnan, Korset).
Vid sidan av teman specifika för vart och ett av de tjugo styckena går fyra cykliska teman genom verket:
a) Guds Tema b) den Mystiska Kärlekens Tema c) Stjärnans och Korsets Tema d) Ackordtemat
a) Guds Tema hittas i de tre satser som är ägnade åt de tre personerna i den heliga treenigheten: nr I, Faderns betraktelse, nr V, Sonens betraktelse av Sonen, och nr X, Glädjens Andes betraktelse.
Guds tema återfinns också i ”Genom Honom blev allt till” (eftersom Skapelsen härstammar från Ordet utan att någonting har gjorts) – det är närvarande i ”Jesusbarnets kyss” och i ”Jungfruns första förbund” (hon bar Jesus i sig), det är förhärligat i ”Kärlekens Kyrkas betraktelse”. (Punkt efter betraktelse om K i kyrkan ska vara stort?) (Kyrkan och alla troende bildar Kristi kropp.)
b) Den Mystiska Kärlekens Tema återfinns i ”Genom Honom blev allt till”, ”Jag sover, men mitt hjärta vakar” och i ”Kärlekens Kyrkas betraktelse”.
Stjärnan och Korset har samma tema eftersom den ena inleder och den andra avslutar Jesu tid på jorden (se ”Stjärnans betraktelse” och ”Korsets betraktelse”).
Ackordtemat finns överallt, uppsplittrat, koncentrerat, glorifierat av resonanser, kombinerat med sig självt, transformerat, förvandlat på alla sätt och vis: temat är ett komplex av ljud avsett för oändlig variation, först existerande abstrakt som en serie, men väldigt konkret och lätt identifierbart genom dess färger: en stål-liknande blågrå genomkorsad av rött och skarpt orange, en malva violett fläckad med läderbrunt omringat av violett purpur.
Numreringen av satserna är gjord med tanke på kontraster i tempo, intensitet och färg – och också med tanke på symbolik. Betraktelser som behandlar Gudomlighet hittas i var femte sats: I. ”Faderns betraktelse” – V. ”Sonens betraktelse över Sonen” – X. ”Glädjens Andes betraktelse” – XV. ”Jesusbarnets kyss” (synligt uttryck av den osynlige Guden) – XX. ”Kärlekens Kyrkas betraktelse” (som förlänger Kristus). ”Korsets betraktelse” bär numret VII (7, ett perfekt tal) därför att Kristi lidande återställde ordningen som störts av synden. Änglarna bekräftas i nåden, ”Änglarnas betraktelse” har därför numret XIV (2 gånger 7). ”Tidens betraktelse” bär nummer IX: Tiden bevittnade födelsen inom av Han som är Evig, genom att innefatta honom i de nio månader av moderskap som alla andra barn får lära känna.
”Den fruktansvärda Smörjelsens betraktelse” bär nummer XVIII (2 gånger 9): Gudomligheten sprids ut över Kristi Mänsklighet i en enda person som är Guds Son: denna häpnadsväckande Smörjelse, denna speciella kropp vald av det förfärliga Majestätet, förutspår Förkroppsligandet och Födelsen. De två satserna som talar: om Skapelsen och om det Gudomliga Härskandet eller Uppbärandet av allt och oupphörlig Skapelse, är: VI. ”Genom Honom blev allt till” – XII. ”Det allsmäktiga Ordet” (12 = 2 gånger 6)
OLIVIER MESSIAEN
(övers. C. Murakami/O. Ekberg)
Ovanstående text föranleder en kort kommentar.
Olivier Messiaen lät sig i sitt komponerande framför allt influeras av fyra saker: Djup religiös mysticism, indiska och antika rytmer, färger och fåglar. Det som Messiaen kanske påverkades allra mest av, sin djupa religiösa tro och andlighet, märks tydligt i de texter han ofta bifogar sina verk (som ju för den delen till stor del behandlar religiösa teman.) Lite i förbifarten kan man också läsa om Messiaens förmåga att koppla färger till sina klanger. Även om han stundtals själv förnekade det, så får det anses som klarlagt att Messiaen hade en form av synestesi, d.v.s. när hjärnan ”felkopplar” samman olika sinnesintryck. Detta ledde till en klar koppling för Messiaen mellan hörda klanger och konkreta färgupplevelser, och även vice versa. Messiaen menade ibland t.o.m. att hans musik bestod av färger, och inte av klanger, toner eller ackord.
Messiaen hyste också ett sort intresse för rytmen, och lånade gärna enkla antika versmått som rytm, eller använde indiska eller andra mer exotiska och komplicerade rytmer. Inom egna uppsatta strikta regler byggde han ut dessa till en ibland oanad komplexitet. Detta framträder kanske tydligast i ”Genom Honom blev allt till”, som förutom sin kaosartade fuga av två våldsamma teman som är kombinerade med/av? dessa rytmer, även som ytterligare spelteknisk utmaning efter c:a en tredjedel av stycket upprepar ton för ton allt vad som just hörs, fast baklänges.
Slutligen några ord om fågelsång. För Messiaen framstod fåglar som de främsta musikerna, med en nära kontakt till Gud. Messiaen kom också att under sitt liv bli en framstående ornitolog och ägnade väsentlig tid åt att teckna ner fågelsång och använda materialet i sin musik. I ”Vingt Regards…” förekommer detta ett flertal gånger. Som tydligast märks det i ”Sonens betraktelse av Sonen”, där fågelsång bryter in mellan de meditativa klangerna och i den korta ”Höjdernas betraktelse” som i princip enbart består av Messiaens tolkning av oilka fåglar, kulminerande i en enda virvlande fågelorkester.
OSKAR EKBERG
För vidare läsning, se även Klaus Röhrings introduktion och analys (på tyska) av "Vingt Regards..." i avdelningen
Messiaen och hans värld.
UPP
Préludes
(Preludier)
1. La colombe
2. Chant d'extase
3. Le nombre léger
4. Instants défunts
5. Les sons impalpables du rêve
6. Cloches d'angoisse et larmes d'adieu
7. Plainte calme
8. Un reflet dans le vent
UPP
Quatuor pour la Fin du Temps
(Kvartett till Tidens Ände)
I.
Liturgie de cristal(Kristalliturgi)
II.
Vocalise, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps(Vocalise, för Ängeln som förkunnar Tidens Ände)
III.
Abîme des Oiseaux(Fåglarnas djup)
IV.
Intermède(Mellanspel)
V.
Louange à l'Éternité de Jésus(Lovsång till Jesu Evighet)
VI.
Danse de la fureur, pour les sept trompettes(ursinets dans, för de sju trumpeterna)
VII.
Fouillis d'arcs-en-ciel, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps(regnbågar huller om buller, för Ängeln som förkunnar Tidens Ände)
VIII.
Louange à l’Immortalité de Jésus(Lovsång till Jesu odödlighet)
Quatuor pour la fin du Temps komponerades under mitt frihetsberövande och uruppfördes vid krigsfånglägret Stalag VIII A den 15 januari 1941. Detta ägde rum under en fruktansvärd kyla i Görlitz, Schlesien. Lägret var övertäckt med snö. Vi var ungefär 30 000 fångar (de flesta franska, även några polacker och belgare). De fyra musikerna spelade på trasiga instrument: Etienne Pasquiers violoncell hade 3 strängar (öv.anm.: Pasquier har senare hävdat att cellon faktiskt hade 4 strängar vid själva konserten) och mina pianotangenter hade benägenhet att fastna i botten. Vår klädsel liknade inget annat: jag hade försetts med en sönderriven grön kavaj och träskor. Publiken var en samling från alla samhällsklasser: präster, läkare, medelklassmänniskor, yrkesmilitärer, fabriksarbetare, bönder.
Under fångenskapen framkallade hungern färgstarka drömmar hos mig: jag såg Ängelns regnbåge och märkliga färgvirvlar. Men ”Ängeln som förkunnar Tidens ände” har mycket seriösare grunder. Som musiker har jag arbetat med rytm. Rytm är per definition omväxling och delning. Att forska om omväxling och delning är som att forska om Tid. Tid – räknad, relativ, fysiologisk, psykologisk – kan delas upp på tusen olika sätt. Det mest iögonfallande är den oupphörliga omvandlingen av framtid till förflutet. Dessa begrepp finns inte längre i evigheten. Vilka frågor! Jag har lagt fram alla dessa frågeställningar i Quatuor pour la fin du Temps, men i själva verket har de påverkat mitt forskande om färg och rytm de senaste 40 åren (öv. anm.: skrivet 1978)…
Man har ofta anmärkt på verkets lugn och nakenhet. Men Apokalypsen innehåller inte bara monster och katastrofer: man finner där även tystnad och underbara fredsvisioner. Jag har dessutom aldrig haft för avsikt att skapa en Apokalyps: Jag utgick från en älskad figur (”Ängeln som förkunnar Tidens ände”) och skrev en kvartett för de instrument jag då hade tillgång till, nämligen en violin, en klarinett, en violoncell och ett piano.
Vad gäller ”Ängeln som förkunnar Tidens ände”, hans mysterium frammanar musik och inte ikonografi.
[…]
Till sist har kvartetten åtta satser. Varför? Sju är den perfekta siffran, skapargärning i sammanlagt sex dagar helgad genom Sabbaten. Sju, vilan, blir förlängd till åtta som är det oförstörbara ljuset och den orubbliga friden.
OLIVIER MESSIAEN
(övers. Carlos Murakami)
UPP
Poèmes pour Mi
(Poem till Mi)
1. Action de grâces
2. Paysage
3. La Maison
4. Epouvante
5. L'Epouse
6. Ta voix
7. Des deux guerriers
8. Le collier
9. Prière exaucée
Det rytmiska språket bygger på extremt oregelbundna tidslängder liksom några av tonsättarens mest omtyckta tillvägagångssätt: förlängda notvärden, förlängda punkteringar, icke vändbara rytmer samt grekiska och indiska rytmer.
Recensenter har ofta förundrats över verkets titel. Stavelsen ”Mi” har inget med tonen E att göra. Det är helt enkelt Claire Delbos smeknamn, violinisten och tonsättaren som stycket är tillägnat.
Jag har skrivit dikten och musiken samtidigt. Texten är mycket enkel och en aning i samma anda som Pierre Reverdy (poet som jag vid den tiden läste mycket). Den lånar bl.a. från Paulus, evangelierna, psaltarboken och är inspirerad av det trakter jag befann mig i: Alperna, berg, sjöar samt Dauphiné-området (öv.anm.: beläget i strax norr om Provence). Varje sång har sin egen musikaliska form, allt från melodisk sång (Paysage, le Collier) till dramatisk scen (Épouvante) och diptyk (Prière exaucée). I Action de grâces och Prière exaucée har jag inspirerats av den gregorianska sångtraditionen: texten flyter fram förutom vid de viktigaste orden (nyckelorden) som tar sig uttryck i långa vokaliser.
Här är nog färger de väsentligaste elementen – främst i samma andemening som övertoner. De åstadkoms genom den parallella sammanställningen av mina ”begränsat transponerbara” skalor (modes à transpositions limitées), vilket skapar blålila, rödmalva, orangea, vita och gyllene ackord (som i Paysages) – och även genom uppsättningen av samma skalor i rörliga färgkomplexer (Ta voix, le Collier, i början av Action de grâces och på ordet joie i slutet av Prière exaucée).
OLIVIER MESSIAEN
(övers. Carlos Murakami)
UPP
Turangalîla-Symphonie
I. Introduction Modéré, un peu vif
II. Chant d'Amour I Modéré, lourd
III. Turangalîla I Presque lent, rêveur
IV. Chant d'Amour II Bien modéré
V. Joie du Sang des Étoiles Vif, passionné avec joie
VI. Jardin du Sommeil d'Amour Très modére, très tendre
VII. Turangalîla II Un peu vif, bien modére
VIII. Développement d'Amour Bien modére
IX. Turangalîla III Bien modére
X. Final Modére, presque vif, avec une grand joie
UPP
Trois Petites Liturgies de la présence divine
1. Antienne de la Conversation intérieure (Dieu présent en nous...)
2. Séquence du Verbe, Cantique divin (Dieu présent en lui-même...)
3. Psalmodie de l'Ubiquité par Amour (Dieu présent en toutes choses...)
Trois petites Liturgies skrevs mellan 15 november 1943 och 15 mars 1944. Musiken är framför allt Färgernas musik. ”Skalorna” är harmoniska färger. Deras sammanställning i olika skikt framkallar följande färger: blått, rött, blått med röda ränder, malva, grått med orange fläckar, blått med gröna prickar omringade med guld, purpur, lila, och det rödaktiga skenet från ädelstenar: rubiner, safirer, smaragder, ametister – alla dessa nyanser som skynken, vågor, virvlar, spiraler och i uppblandade rörelser. Sedan tillkommer mina studier om rytm: icke vändbara rytmer, rytmiska kanon, fornindiska Deçî-Tâlas och den slagverkslika tillämpningen av piano, vibrafon och celesta (som påminner om den balinesiska gamelanen): rytmerna och klangerna framhäver färgerna och deras rörelse.
Dikten skrevs samtidigt som musiken, av tonsättaren och för musiken. Det finns alltså ingen strävan efter det litterära. Den ger trots en viss surrealism uttryck åt teologiska sanningar med hjälp av termer ödmjukt lånade ur den Heliga Skriften. Huvudtanken är den gudomliga Närvaron och de tre partierna är således ägnade åt tre närvarogestalter.
Antienne de la Conversation intérieure är Guds närvaro i oss,
Séquence du Verbe, Cantique Divin Guds närvaro i sig själv och
Psalmodie de l’Ubiquité par amourGuds närvaro i alla ting. Dessa outsägliga begrepp uttalas inte – de förblir ett överväldigande sken av färger…
OLIVIER MESSIAEN
(övers. Carlos Murakami)
UPP
Le banquet céleste
(Den himmelska måltiden)
UPP
Thème et variations
(Tema med variationer)
UPP
Fantaisie
(Fantasi)
UPP
Diptyque
(Diptyk)
Essai sur la vie terrestre et l'éternité bienheureuse (Essä över det jordiska livet och den lycksaliga evigheten)
UPP
Offrande au Saint Sacrement
(Hyllningsgåva till det heliga Sakramentet)
UPP
Apparition de l'Eglise éternelle
(Uppenbarelse av den eviga kyrkan)
UPP
L'Ascension
(Himmelsfärden)
I. Majesté du Christ demandant sa gloire à son Père (Kristi majestät när han ber Fadern om förhärligande)
II. Alléluias sereins d’une âme qui désire le ciel (Stillsamma Halleluja av en själ som längtar efter himlen)
III. Transports de joie d’une âme devant la gloire du Christ qui est la sienne (Jubelskri av en själ inför Kristi härlighet, som är hennes egen)
IV. Prière du Christ montant vers son père (Kristi bön vid uppstigandet till Fadern)
UPP
La Nativité du Seigneur
(Herrens Fodefödelse)
I. La Vierge et l'Enfant (Jungfrun och barnet)
II. Les Bergers(Herdarna)
III. Desseins éternels(Eviga rådslut)
IV. Le Verbe(Ordet)
V. Les Enfants de Dieu (Guds barn)
VI. Les Anges(Änglarna)
VII. Jésus accepte la souffrance(Jesus tar på sig lidandet)
VIII. Les Mages (De vise männen)
IX. Dieu parmi nous(Gud mitt ibland oss)
För vidare läsning, se även Klaus Röhrings introduktion och analys (på tyska) av "La Nativité du Seigneur" i avdelningen
Messiaen och hans värld.
UPP
Les Corps Glorieux
(De förhärligade kropparna)
I. Subtilité des Corps Glorieux (De förhärligade kropparnas subtilitet)
II. Les Eaux de la Grâce(Nådens vattenkällor)
III. L'Ange aux Parfums(Ängeln med doften)
IV. Combat de la Mort et de la Vie(Kampen mellan Döden och Livet)
V. Force et Agilité des Corps Glorieux (De förhärligade Kropparnas kraft och rörlighet)
VI. Joie et Clarté des Corps Glorieux(De förhärligade Kropparnas glädje och klarhet)
VII. Le Mystère de la Sainte Trinité(Den heliga Treenighetens mysterium)
UPP
Messe De La Pentecôte
(Pingstmässa)
Entrée: Les Langues de Feu (Ingång – Tungor av eld)
Offertoire: Les Choses Visibles et Invisibles (Offertorium – Allt vad synligt och osynlig är)
Consécration: Le Don de Sagesse (Konsekration – Vishetens gåva)
Communion: Les Oiseaux et les Sources (Kommunion – Fåglarna och källorna)
Sortie: Le Vent de l'Esprit (Utgång – Andens vind)
UPP
Livre d'Orgue
(Orgelbok)
Reprises par interversion (Repriser i omvändningar)
Pièce en Trio (Trio)
Les mains de l'Abîme (Händerna ur djupet)
Chants d'Oiseaux (Fågelsång)
Pièce en Trio (Trio)
Les Yeux dans les Roues (Ögonen i hjulen)
Soixante-Quatre Durées (Sextiofyra tidsvärden)
UPP
Monodie
(Monodi)
UPP
Verset pour la fête de la dédicace
(
Versett för kyrkoinvigningsfesten)
UPP
Méditations sur le Mystère de la Sainte Trinité
(Meditationer över den heliga Treeinghetens mysterier)
Le Père inengendré(Den oskapade Fadern)
La Sainteté du Jésus-Christ(Jesu Kristi helighet)
La Relation réelle en Dieu est réellement identique à l'essence(Den verkliga relationen i Gud är reellt identisk med Guds väsen)
Je suis, je suis!(Jag är, Jag är!)
Dieu est immense, eternel, immuable; Le souffle de l'Esprit; Dieu est amour(Gud är väldig, evig, orörlig - Andens fläkt - Gud är kärlek)
Le Fils, Verbe et Lumière(Sonen - Ord och Ljus)
Le Père et le Fils aiment, par le Saint-Esprit, eux-mêmes et nous(Fadern och Sonen älskar genom den helige Ande varandra, sig själva och oss)
Dieu est simple(Gud är en och enkel)
Je suis Celui qui suis(Jag är den som ÄR)
UPP
Livre du Saint Sacrement
(Boken om det heliga Sakramentet)
Del I
I. Adoro te (Jag tillber dig)
II. La Source de Vie (Livets källa)
III. Le Dieu caché (Den fördolde Guden)
IV. Acte de Foi (En akt av tro)
Del II
V. Puer natus est nobis (Ett barn är oss fött)
VI. La manne et le Pain de Vie (Mannat och livets bröd)
VII. Les ressuscités et la lumière de vie (De uppståndna och livets ljus)
VIII. Institution de l' Eucharistie (Nattvardens instiftande)
IX. Les Ténèbres (Mörkret)
X. La Résurrection du Christ (Kristi uppståndelse)
XI. L'apparition du Christ ressuscité à Marie-Madeleine (Kristus uppenbarelse för Maria Magdalena)
Del III
XII. La Transsubstantiation (Transsubstantiationen)
XIII. Les deux murailles d'eau (De två vattenmurarna)
XIV. Prière avant la Communion (Bön före kommunionen)
XV. La joie de la Grâce (Den glädje som nåden skänker)
XVI. Prière aprè la Communion (Bön efter kommunionen)
XVII. La Présence multiplée (Den mångfaldiga Närvaron)
XVIII. Offrande et Alléluia final (Hyllning och avslutande Halleluja)
UPP
Prélude
Cinq rechants
… är en sång om kärlek. Detta bör räcka som vägledning för tolkningen av texten och musiken.
Verket är komponerat för tolv blandade röster: 3 sopraner, 3 altar, 3 tenorer, 3 basar. Helt utan instrumentalt stöd åstadkoms här en verklig orkestrering med hjälp av själva sättet att skriva för röster, rytmerna och attackerna.
Titeln Cinq rechants är en hyllning till verket Printemps (”Våren”) av Claude le Jeune (öv. anm: 1500-talet), ett rytmiskt mästerverk för kör. I Printemps heter verserna chants och refrängerna rechants. I mitt stycke löper också chants och rechants efter varandra, dock med vissa variationer i dess upplägg.
Melodiskt sett har verket två källor: ”harawi” eller ”yarawi” som är en folkloristisk kärlekssång från Peru eller Ecuador samt ”alba” som är en medeltida morgonserenad där en överjordisk röst påminner älskarna att kärleksnatten snart löper ut.
Rytmiskt sett lånar verket av de fornindiska rytmerna Deçi-Tâla, som i t.ex. 1:a versen i 1:a rechant där Tâla ”Miçravarna” löper parallellt med Tâla ”Simbavikrama”. Även rytmer som tonsättaren hyser särskild kärlek till används, t.ex. i 3:e rechant. En ”icke omvändbar rytm” (rythme non-rétrogradable) utvecklas i augmentation och diminution – värdena förblir symmetriska. I tredje versen fortsätter effekten och utvecklas, likt draperier som öppnar sig, genom ett långt crescendo i en tolvstämmig kanon mot ett gemensamt vrål för att sedan falla tillbaka i en svag, böljande och smeksam coda.
Tonsättaren har själv skrivit dikten, delvis på surrealistisk franska, delvis på låtsasspråk. Det påhittade språket har inget släktskap med sanskrit eller lettrism. De olika stavelserna valdes enbart efter deras klangegenskaper (mjuka eller råa) och efter deras förmåga att framhäva de musikaliska rytmerna.
[…] De franska partierna innehåller stora mängder kärlekssymboler: Tristan och Isolde, Viviane och Merlin, Orfeus. […]
OLIVIER MESSIAEN
(övers. Carlos Murakami)
UPP
O sacrum convivium
UPP
Från Betlehem till Golgata
Musikalisk guide
Inledning
Stenmusik
Röst: Graduale: Från Saba kommer de alla (improvisation med orgel och klangstenar)
Piano: Stjärnans betraktelse (ur
Tjugo betraktelser över Jesusbarnet)
Stjärnan – Uppbrottet
Röst. Alleluia: Vi har sett hans stjärna gå upp i orienten (improvisation med orgel och klangstenar)
Vägen mot främmande land – De tre kungarna
Orgel: De vise männen (fragment ur
Herrens födelse)
Orgel: De vise männen (fragment ur Herrens födelse)
Orgel: De vise männen (fragment ur Herrens födelse)
Röst och piano: Landskap (ur
Poèmes pour Mi)
Den unga tiggerskan
Röst: Antifon: Ett barn är oss fött (improvisation med orgel och klangstenar)
Orgel: Jungfrun och barnet (fragment ur Herrens födelse)
En konung
Röst: Alleluia. Det är en ros utsprungen
Piano: Glädjens andes betraktelse (ur Tjugo betraktelser över Jesusbarnet)
Vägen söderut – Friköpandet av slavarna
Improvisation med orgel och klangstenar
Orgel: Änglarna (fragment ur
Herrens födelse)
Röst: Ära vare Gud i höjden (med orgel)
Orgel: Änglarna (fragment ur Herrens födelse)
Orgel Herdarna (fragment ur Herrens födelse)
Orgel Herdarna (fragment ur Herrens födelse)
Tvivlet – Stjärnmörker
Improvisation med piano och orgel
Piano och klangstenar: Jul (ur Tjugo betraktelser över Jesusbarnet)
För sent? – Den unga änkan
Röst och piano: Fasa (ur Poèmes pour Mi)
Improvisation med orgel och klangstenar
30 år som galärslav
Orgel: Jesus tar på sig lidandet (fragment ur Herrens födelse)
Den rike köpmannen
Improvisation med klangstenar
Orgel: Jesus tar på sig lidandet (fragment ur Herrens födelse)
Vägen till Jerusalem
Orgel: Jesus tar på sig lidandet (fragment ur Herrens födelse)
Getsemane
Getsemane
Orgel: Jesus tar på sig lidandet (fragment ur Herrens födelse)
Röst och piano: De två krigarna (ur Poèmes pour Mi)
Vägen till Golgata
Improvisation med orgel och klangstenar
Piano: Korsets betraktelse (ur Tjugo betraktelser över Jesusbarnet)
Orgel: Jesus tar på sig lidandet (fragment ur Herrens födelse)
Jul
Röst, piano, klangstenar och orgel: Lovsång till den odödlige Jesus (arrangemang av den avslutande satsen ur
Kvartett vid tidens ände)
Lyssna på Messiaens färger!
Kan örat se och ögat höra? Ja hos den lilla del av mänskligheten som är synestetisk är det faktiskt möjligt. Den egenskapen hade Messiaen och han kände sig så ensam med denna förmåga att han ibland beskrev den som en slags sjukdom. Han har själv berättat hur han en gång bevistade en balett koreograferad till hans musik och blev tvungen att lämna lokalen på grund av det fysiska illamående dräkternas färger orsakade. De synliga färgerna skar sig mot de färger Messiaen hörde/såg för sin inre syn. ”Lider” man av synestesi går det alltså inte att stänga av. Denna ofrivilliga förmåga leder inte heller till samma färgupplevelser hos synestetiska personer, men eftersom Olivier Messiaen, mon Chère Maître, hela sitt liv trodde, och det tror jag också, att alla har slumrande förmågor (ibland kallas det sjätte sinnet) så försöker jag här delge den kära publiken vilka inre färger som föresvävar i kvällens föreställning. Dessa färger blir blekare högt upp i diskanten och mörkare nere i basen, har Messiaen berättat.
I
Stjärnans betraktelse förekommer bl a det tonmaterial (modus) på Messiaens palett som alstrar ”blåvioletta klippor beströdda med små grå kuber, mörkt berlinerblått med några reflexer av violpurpur, guldrött, rubin och av malvafärgade svarta och vita stjärnor”!
I orgelstycket
De vise männen förekommer för Messiaens inre syn grönt och guld som övergår i sammetsblått, djupa violetta toner skiftar i orange.
I sången
Landskap går orange, gyllene och mjölkvitt över i guld- och silver-spiraler mot en bakgrund av vertikala bruna band och (röda) rubiner samtidigt som ordet ”bleu” (blått) sjungs! Men det tonmaterial som frammanar grönt och blått finns i ackorden till orden ”verte” (grönt) och ”bleu” (blått). Fler blå nyanser, malva (mörk purpur), guld, rött och rubin skiftar i denna tonmålning.
Pianostycket
Glädjens andes betraktelse redovisar en mängd färger. Här finns t ex kaskader i ljusgrönt och prärie-grönt med blåa fläckar, brunt, orange och rött med blåviolett som återkommande grundfärg.
Stycket
Änglarna har gyllne och bruna nyanser och i
Herdarna blandas de först nämnda blåvioletta klipporna med den blåa och gröna tonkombinationen.
I pianostycket
Jul används ett modus som jag tycker väldigt mycket om. Ur detta föds en melodi som för Messiaen är orange, guld och mjölk-vitt. Här förekommer också guld och brunt, grått och malva.
Sången
Fasa rymmer både de färgsprakande blåvioletta klangerna och de som domineras av guld och brunt.
Jesus tar på sig lidandet ur
Herrens födelse bygger på en kombination av toner som för Messiaen representerar orange, guld och mjölkvitt i kontrast med det blåvioletta.
I sången
De två krigarna frammanar återigen det orange, gyllene och mjölkvita varierat med den klang som domineras av guld och brunt.
Korsets betraktelse: här ser Messiaen karmosinröda reflexer, purpurblått grått-malva, grå-rosa, vertikala band i guld, violett och svart.
I
Lovsång till den odödlige Jesus ur
Kvartett vid tidens ände förekommer sporadiskt de färgspektrum som rör sig kring guld – brunt och grönt. Nog hade man velat fråga Messiaen om inte det dominerande i denna musik i alla fall är ett gudomligt ljus som rymmer
alla färger och därför är vitt!
CARL-AXEL DOMINIQUE
Legenden om den fjärde konungen
efter EDZARD SCHAPER (sammanfattning)
Edzard Shapers legend om den fjärde konungen, berättad i hans roman med samma namn efter en gammal rysk legend, låter stjärnan från Betlehem, som lyste för de vise från Österland, också lysa för en liten konung i det vidsträckta Ryssland. Den lille konungen rustar för uppbrott. Utan större följe sadlar han sin favorithäst Wanjka. Och på samma sätt som de andra konungarna, de tre vise männen, för med sig guld, rökelse och myrra som gåvor, lastar han sitt lands gåvor: linne, pälsverk, guld, pärlor; gåvor som visar människans flit och gåvor som uttrycker hans lands rikedom.
Utrustad på så sätt följer den lille konungen stjärnan och rider iväg till främmande land. Han möter både gott och ont under resan, lär känna världens lidanden och glädjeämnen, och han hjälper där han kan, delar ut av de nedpackade gåvorna.
Tre främlingar möter han på vägen, mäktiga och visa män med tjänare och ett stort följe. Också dessa följer stjärnan. De rider vidare tillsammans, har samma mål. Vid ett härbärge skiljs deras vägar. De mäktiga herrarna sover inomhus, den lille konungen väljer ett skjul som sitt kvarter. Där får han se hur en ung tiggerska - som i Betlehems stall - föder sitt barn till världen. Han hjälper till och ger henne ett fullt ryskt mått linne till lindor: ”Du och ditt barn skulle ha det bättre i mitt land!” ”Och över mitt land, svarar hon, skulle du vara konung. Men jag är ju ingen och därför kan jag bara göra dig till konung över mitt hjärta”. Och så, avlastad från gåvor men kung över ett hjärtas rike i fjärran drar han vidare. Han följer samma väg som de tre mäktiga herrarna som redan hade brutit upp och lämnat honom bakom sig. Stjärnan för honom söderut, till länder av lidande och nöd, och det blir tydligt för honom hur mycket världen behöver en frälsare. Han hjälper där han kan och därmed krymper förrådet av medförda gåvor. Han möter slavar, som han med sitt medförda guld friköper så att de i frihet ska kunna finna arbete och bröd. Snart återstår ingenting av gåvorna som var avsedda för den store konungen. Vägen i stjärnans efterföljd blir nu till en lidandets väg. Stjärnan sjunker allt djupare vid horisonten i söder och försvinner snart helt och hållet. Utan vägvisare drar den lille konungen vidare. I en hamnstad träder han in i stället för ett barn, ende sonen till en ung änka, och låter sig bli fastkedjad som galärslav för att barnet skulle räddas. Trettio mörka år följer men inom honom erinrar stjärnan fortfarande om målet för hans färd. När han efter denna lidandets tid återkommer till samma hamn, numer oduglig för slavtjänst, tas han omhand av en ung rik handelsman som vårdar honom. Därmed håller den unge mannen ett löfte han givit sin mor, att hjälpa frigivna galärslavar. För länge sedan var det ju en man som frivilligt hade tagit hans, hennes sons, plats på ett sådant skepp.
När den lille konungen återhämtat sig återupptar han sin färd längs den allmänna vägen i sydlig riktning, den riktning där han senast såg stjärnan. Förundrad noterar han hur full vägen är av människor som alla går i samma riktning som han själv. De är på väg mot en stor stad för en stor festlighet. I trängseln bland de vallfärdande människorna färdas också en gammal kvinna och hela dagen finns hon i hans synfält. Hon rastar vid samma tid som den lille konungen och vilar vid samma tid på natten. Som hans egen skugga går hon före honom. En natt finner de sin nattvila bredvid varandra i en trädgård ovanför den stora staden.
”Varifrån kommer du?”
”Långt härifrån.”
För trettio år sedan hade hon skänkt sitt hjärta till en man och varit lycklig sedan dess, ty ingen är så arm att hon inte kan ge något. Och den lille konungen insåg att han fortfarande var kung, kung över ett hjärtas rike.
Av ett larm i närheten blir kvinnan förskräckt och överraskad. Röster och vapenskrammel. Den stora stadens larm? Det blir ännu starkare nästa morgon. Trängsel, rop på en konung, som hon vill vända sig till: trettio år ungefär skulle han vara. Det var för trettio år sedan som hon, tiggerskan, fick sitt barn... ”Jag tar alltid ditt hjärta med mig!” sade den lille konungen till henne och sprang bort genom trängseln och uppför ett berg, tre kors visade honom vägen. Där, i mitten, Konungen, hans stjärna! Och han tänkte på sitt eget hjärta, det enda som han nu hade att skänka, och på en bädd av vild timjan, som bredde ut sig mellan ruttnande kvar-levor och sände ut sin doft i den an-nalkande kvällen, viskade hans läppar utan att han visste det: ”Men mitt hjärta, Herre, mitt hjärta...och hennes hjärta...våra hjärtan, tar du emot dem?”
UPP
Cantéyodjayâ
Sommaren 1949 befann jag mig på Berkshire Music Center i Tanglewood (USA) där Serge Koussevitzky hade engagerat mig för att leda kurser i såväl komposition som rytm. Jag undervisade varje eftermiddag och medverkade på kvällskonserterna. Jag var ledig på förmiddagarna och då fann jag tid att skriva Cantéyodjayâ. Verket är intressant främst ur det rytmiska perspektivet. Man finner där flera fornindiska rytmer (deçi-tâla). […]
Man hittar också kromatiska ”rytmskalor” – rytmvärden i jämn progression från de längsta till de kortaste och omvänt, åt båda håll samtidigt. I andra tredjedelen av stycket hör man en serialisering i tre olika tempilager av såväl tidslängder, tonhöjder som dynamik (mode de durées, de hauteurs et d’intensités) där varje enskild ton innehar både sitt notvärde och sin dynamik. Styckets enhetlighet åstadkoms genom en kort refräng som upprepas på flera olika ställen.
OLIVIER MESSIAEN
(övers. Carlos Murakami)
UPP
Octandre
av Edgar Varese
UPP
Heptade
av André Jolivet
UPP
3 poèmes de Cécile Sauvage
av Daniel-Lesur
UPP
2 poèmes de Tristan Corbière
av Yves Baudrier
UPP
Scéne de la Passion (1931)
av Jean-Yves Daniel-Lesur (1908-2002)
UPP
Hymne à l'univers (1935/1962)
av André Jolivet (1905-1974)
UPP
Cinq interludes (1947)
av André Jolivet
UPP
